rivningsorder (okt 09)
Vad händer om man har land, en stor familj som man vill försörja, ingen socialförsäkring som skyddsnät, inget tillstånd att bygga på sitt land – och den som kan ge tillstånd vägrar i de flesta fall?
Denna rapport handlar om just detta.
Västbanken är indelad i tre administrativa områden enligt Osloavtalet (1993): A, B och C. Se nedan för definitioner. 1 Uppdelningen innebär att flera olika myndigheter bestämmer över saker såsom bygglov och rörelsefrihet – den palestinska myndigheten i områden A och B, och israeliska myndigheter, både civila och militära, i område C. Min
berättelse handlar om en kycklinganläggning, en vanlig byggnad i Azzun kommun, område C.
Jag och en kollega från USA, Elice, blev uppringd för ett tag sedan av Adbul Karim som arbetar för den israeliska organisationen B'Tselem2. ”Hej – jag ska besöka några personer som har fått rivningsorder från den israeliska militären (IDF); vill ni hänga med?” Och det ville vi.
Vi träffade Abdul Rohman Mohammed Selin, en geografilärare som är 53 år gammal, gift och far till åtta barn. Abdul bor och arbetar i Azzun, en stad med ca 11 000 invånare. Han tog sina besparingar och köpte ett stycke land strax utanför Azzun år 2000. 2007 byggde han ett enkelt skjul på marken som lagerutrymme för foder och verktyg, ett enkelt kök och toalett och plats för några sängar (det kan vara skönt att vila är det är som varmast). Efter det fortsatte han att spara och investerade motsvarande 200 000 kronor i en kycklinganläggning som blev färdig i juni i år. Han chansade och ansökte inte bygglov då det är en lång, komplicerad och dyr process, och det inte finns någon garanti för att processen kommer att resultera i det efterlängtade bygglovet.
De första ca 3000 dagsgamla kycklingarna anlände i juli och verksamheten var igång. När vi besökte honom i augusti hade han precis sålt kycklingarna, men tordes inte köpa nya och fortsätta med verksamheten. Den 13 juli hade han nämligen fått besked att han skulle infinna sig på det israeliska administrativa kontoret den 6 augusti. När han kom
dit fick han ett rivningsbesked för sina byggnader. Orsaken som gavs var att hans egendom ligger i område C och han har inte byggnadslov för sina byggnader. Abdul säger: ” Jag har byggt denna anläggning så att mina barn kan få en framtid och en trygghet. Nu säger IDF att det här är område C och att byggnaderna ligger för nära vägen så de är en
säkerhetsrisk – men när jag byggde skjulet så var det ingen som protesterade.”
Vän av ordning kan undra varför detta är värt att skriva om - även i Sverige måste man riva eller betala böter om man har byggt utan byggnadslov. Och framförallt så måste man söka byggnadslov innan man börjar bygga. Jag har inga siffror på hur stor procent bygglov beviljas i Sverige, men på Västbanken, i område C, är siffran löjligt lågt.
Endast 1 av 60 ansökningar (1,7 %) gjorda av palestinier i Västbanken beviljas bygglov, enligt en artikel i Jerusalem post den 10 september, 2009. Enligt OCHA3 beviljades enbart 6 % byggnadslov mellan 2000 och 2007. Dessutom kan den militära myndigheten bestämma långt efteråt att byggnaden är en säkerhetsrisk och måste rivas, trots att man har byggnadslov. På Västbanken är det den israeliska civila myndigheten som ger tillstånd i område C och det är den israeliska armén som till syvende och sist bestämmer om ett bygge är en säkerhetsrisk och således bestämmer hur privatägd mark ska kunna användas.
Det finns tusentals dokumenterade fall där människor har tvingats riva byggnader – eller se på när IDF river byggnader, på sin egen mark. I åtskilliga fall kan det vara deras egna hem där de och deras familjer kan ha bott i åratal; t o m långt innan Osloavtalen och uppdelning i områden A, B och C. Som salt i såren debiteras den drabbade för rivningskostnaden – varför vissa väljer att riva själv eftersom kostnaden blir lägre.
Enligt min mening har bygglovsprocessen här mindre att göra med saker som byggnormer eller zonindelning, utan mer med kontroll av befolkningen.
29 oktober 2009
Patricia Carswell
Denna rapport handlar om just detta.
Västbanken är indelad i tre administrativa områden enligt Osloavtalet (1993): A, B och C. Se nedan för definitioner. 1 Uppdelningen innebär att flera olika myndigheter bestämmer över saker såsom bygglov och rörelsefrihet – den palestinska myndigheten i områden A och B, och israeliska myndigheter, både civila och militära, i område C. Min
berättelse handlar om en kycklinganläggning, en vanlig byggnad i Azzun kommun, område C.
Jag och en kollega från USA, Elice, blev uppringd för ett tag sedan av Adbul Karim som arbetar för den israeliska organisationen B'Tselem2. ”Hej – jag ska besöka några personer som har fått rivningsorder från den israeliska militären (IDF); vill ni hänga med?” Och det ville vi.
Vi träffade Abdul Rohman Mohammed Selin, en geografilärare som är 53 år gammal, gift och far till åtta barn. Abdul bor och arbetar i Azzun, en stad med ca 11 000 invånare. Han tog sina besparingar och köpte ett stycke land strax utanför Azzun år 2000. 2007 byggde han ett enkelt skjul på marken som lagerutrymme för foder och verktyg, ett enkelt kök och toalett och plats för några sängar (det kan vara skönt att vila är det är som varmast). Efter det fortsatte han att spara och investerade motsvarande 200 000 kronor i en kycklinganläggning som blev färdig i juni i år. Han chansade och ansökte inte bygglov då det är en lång, komplicerad och dyr process, och det inte finns någon garanti för att processen kommer att resultera i det efterlängtade bygglovet.
De första ca 3000 dagsgamla kycklingarna anlände i juli och verksamheten var igång. När vi besökte honom i augusti hade han precis sålt kycklingarna, men tordes inte köpa nya och fortsätta med verksamheten. Den 13 juli hade han nämligen fått besked att han skulle infinna sig på det israeliska administrativa kontoret den 6 augusti. När han kom
dit fick han ett rivningsbesked för sina byggnader. Orsaken som gavs var att hans egendom ligger i område C och han har inte byggnadslov för sina byggnader. Abdul säger: ” Jag har byggt denna anläggning så att mina barn kan få en framtid och en trygghet. Nu säger IDF att det här är område C och att byggnaderna ligger för nära vägen så de är en
säkerhetsrisk – men när jag byggde skjulet så var det ingen som protesterade.”
Vän av ordning kan undra varför detta är värt att skriva om - även i Sverige måste man riva eller betala böter om man har byggt utan byggnadslov. Och framförallt så måste man söka byggnadslov innan man börjar bygga. Jag har inga siffror på hur stor procent bygglov beviljas i Sverige, men på Västbanken, i område C, är siffran löjligt lågt.
Endast 1 av 60 ansökningar (1,7 %) gjorda av palestinier i Västbanken beviljas bygglov, enligt en artikel i Jerusalem post den 10 september, 2009. Enligt OCHA3 beviljades enbart 6 % byggnadslov mellan 2000 och 2007. Dessutom kan den militära myndigheten bestämma långt efteråt att byggnaden är en säkerhetsrisk och måste rivas, trots att man har byggnadslov. På Västbanken är det den israeliska civila myndigheten som ger tillstånd i område C och det är den israeliska armén som till syvende och sist bestämmer om ett bygge är en säkerhetsrisk och således bestämmer hur privatägd mark ska kunna användas.
Det finns tusentals dokumenterade fall där människor har tvingats riva byggnader – eller se på när IDF river byggnader, på sin egen mark. I åtskilliga fall kan det vara deras egna hem där de och deras familjer kan ha bott i åratal; t o m långt innan Osloavtalen och uppdelning i områden A, B och C. Som salt i såren debiteras den drabbade för rivningskostnaden – varför vissa väljer att riva själv eftersom kostnaden blir lägre.
Enligt min mening har bygglovsprocessen här mindre att göra med saker som byggnormer eller zonindelning, utan mer med kontroll av befolkningen.
29 oktober 2009
Patricia Carswell
Kommentarer
Trackback
